Tisdagen den 12 januari 2016 deltar jag i ett seminarium om flyktingar och trauman. Då har Finland tagit emot mer än 30 000 asylsökare och flyktingar. Ämnet är mer än aktuellt, närmast akut.
Psykolog Ferdinand Garoff som jobbar med rehabilitering av tortyroffer inleder med att låta deltagarna ta ställning till tre frågor.
-Är människors lidande i andra delar av världen mycket annorlunda än din egen vardag och svårt att förstå? Är ett främmande språk och kultur oöverstigliga hinder för att förstå andra? Är det viktigt att tolerera allt som är annorlunda?
Vårt ja eller nej beror på hur vi tolkar frågeställningarna och leder till intressanta iakttagelser och samtal. Garoff fortsätter sedan med några fakta om asyl och flyktingskap.
-FN:s flyktingkommissariat UNHCR beviljar människor flyktingstatus. Dessa kan sedan bli kvotflyktingar och få ett nytt hemland. Också den som flyr undan förföljelse och söker humanitärt skydd kan beviljas flyktingstatus i ankomstlandet. Den som flyr undan krig, hungersnöd eller miljökatastrofer ges däremot inte automatiskt flyktingstatus.
Flyktingberättelsen kan delas in i tre olika kapitel, tiden före flykten, själva flykten eller resan och ankomsten till ett tryggt land.
Matti (fingerat namn) som flytt från Irak illustrerar detta med sin egen berättelse.
-Hemma i Irak var jag doktorand i medicin och praktiserade på sjukhus. Trots krig och oroligheter försökte jag hålla ut och inrikta mig på framtiden. Jag hade ingen tanke på att fly innan IS (terrornätverket Islamiska staten) kom. Men med IS förändrades allt, mitt hopp försvann. Jag var tvungen att fly, ett mycket svårt beslut.
Efter beslutet kände Matti en viss lättnad en tid, men då han försökte fortsätta studera på annan ort fick han problem igen. I nio månader försökte han hitta en lösning, men var slutligen tvungen att ge upp planerna på att studera vidare.
-Jag funderade på olika lösningar och beslöt mig slutligen att försöka fly till Europa. Efter beslutet kändes det litet ljusare ett tag, men resan till Europa som räckte tre månader blev mycket traumatisk. Efter att kommit i säkerhet i Finland upplevde jag en stor befrielse, nästan glädje.
Mattis berättelse visar vad som kan göra människor traumatiserade. Plötsligt ställs det omänskliga krav, man förlorar arbete eller studieplats, man tvingas vara skild från familj och vänner, ens framtid är hotad.
-De psykologiska reaktionerna på flyktingskap varierar. Termen flyktingtrauma är visserligen omdiskuterad men visar vad det handlar om, menar Ferdinand Garoff. Det kan handla om allt från svåra återkommande minnesbilder man inte kan hantera till minnesförlust. Självbilden påverkas, känslan av trygghet kan gå förlorad, rättsmedvetandet sätts ur spel.
Men det finns också många faktorer som kan göra livet lättare och skydda en person från att bli traumatiserad.
-Att ha kontakt med familj, släkt och vänner är till stor hjälp. Att få behålla personliga saker, få gå i skola eller ha ett jobb är avgörande. För integrationen i det nya landet är det viktigt att få samhällets godkännande och få ta del av de tjänster som bjuds.
Ålder, kön och etnisk eller religiös tillhörighet påverkar också hur en person överlever trauman. Att redan från början vara beredd på att möta våld tycks hjälpa en att hantera traumat, likaså vetskapen om att lida för en god, rättfärdig sak.
-Vi vet att 50 procent av våra asylsökare lider av post-traumatisk stress, tortyr är den viktigaste faktorn. Detta blir inte bättre av omhändertagande eller långa asylprocesser. Faktum är att de som från början beviljas permanenta uppehållstillstånd mår bättre psykiskt då de slipper den osäkerhet som är förknippad med tillfälliga uppehållstillstånd, menar Garoff och hänvisar till en australisk undersökning.
Matti som bor i en flyktingförläggning nära Helsingfors tillsammans med 350 andra asylsökare vet vad det handlar om. Han förlorade familj, sammanhang och yrkesdrömmar när han var tvungen att fly.
-På flyktingförläggningen är det många som lider av tidigare krigstrauman. Det är mycket väntande, mycket känslor, oro och kontakter många olika typer av människor, berättar Matti.
Som språk- och sjukvårdskunnig får Matti också respekt av de andra på förläggningen. Ibland får han hjälpa någon som är sjuk eller fungera som tolk. Mindre än tio procent av de inneboende kan engelska, ett språk som Matti talar flytande.
-Efter att jag kom till Finland kände jag mig trygg, men känslan av att inte kunna påverka min situation, isoleringen, de långa avstånden och väntan tär på. Nu väntar jag bara på att bli lycklig igen, avslutar Matti.
Text: Jani Edström
Faktaruta
· 2014 fanns det närmare 17 miljoner flyktingar i världen. Dessutom fanns det 38 miljoner internflyktingar (displaced persons), sådana som övergett sitt hem men som befinner sig i det egna landet. De flesta internflyktingar finns i Mellanöstern och Centralafrika, i länder som Syrien, Jordanien, Irak, Libanon, Uganda, Tanzania.
· I mer än 150 länder pågår systematiska människorättskränkningar.
· Mer än hälften av flyktingarna, 54 procent, har upplevt tortyr, dvs. av stat eller myndighet sanktionerat och systematiskt våld.
· Bland dem som flytt till Finland är 57 procent offer för krig, medan 12 procent upplevt annat våld.