Trygga?
Miljontals människor från andra delar av världen söker i Europa trygghet, utkomst och hopp för framtiden. Deras liv präglas av osäkerhet, att komma fram till Europa är ingen garanti för att få stanna. Förmår vi att finnas till hands för dem oberoende varifrån de kommer och hur länge de stannar hos oss? Hur möter vi dem som är tvungna att vända om mot sin vilja?
År 2015 tog sig 32 476 asylsökare till Finland. Medierna förmedlade flitigt nyheter om den ”flyktingkris” Europa befanns sig i. Det var dock inte fråga om någon kris vare sig för finländare eller andra européer. Flyktingskap är en tragedi för den asylsökande som har satt hela sitt liv på spel.
Flyktingarnas egna berättelser presenterar en verklighet som de flytt ifrån. De som flytt från Syrien och Irak berättar om bombningar, förstörda hus, gråtande barn och mord på släktingar. Förstörelsen gör en ordlös, men är inte desto mindre närvarande hela tiden.
Vid sidan av flyktingarna har också många andra kommit till Finland. En del har flyttat hit av familjeskäl, andra för att studera eller för att arbeta. De skapar sig ett nytt liv i vårt land.
Alla som kommit från länder utanför EU hotas dock av utvisning så länge de inte har ett giltigt uppehållstillstånd. Uppehållstillståndet förnyas inte om den sökande livssituation förändrats och personen inte längre uppfyller kriterierna.
Att bli utvisad är en mänsklig tragedi. Den som har bott åratal i Finland har sitt hem här och riskerar vid utvisningen att komma ifrån sin familj. Det är inget under att många återvänder hit. En del undviker att utvisas genom att stanna i landet utan uppehållstillstånd och hamnar samtidigt i en mycket utsatt situation.
Vi försöker genom termerna papperslös, utvisningshotad och asylsökare visa hur en människas liv ter sig i vårt byråkratiska system. Bakom termerna finns dock alltid en människa som har ett omistligt värde.
När vi möter villrådiga, rädda och lidande människor har vi en benägenhet att övertas av vår egen maktlöshet och vända bort blicken. Som Kristi efterföljare är vi kallade att gå bredvid dem och bära dem med vårt hopp. Vi är kallade att älska, att se och höra, att välsigna och sända. Vår kallelse är ovillkorlig, liksom vi är ovillkorligt älskade.