Yusufs berättelse
Mitt namn är Yusuf och jag är bagare till yrket. Jag är gift och har en dotter, Amira. Jag är hemma från Irak, ett vackert land där det var gott att bo tillsammans med olika religioner, ända tills inbördeskriget bröt ut. Då började människor med olika religiös övertygelse hata varandra.
När kriget brutit ut kom maffian till min arbetsplats och hotade mig och sa att jag var tvungen att fly från landet. Jag beslöt att åka till Turkiet innan jag skulle bli skjuten. I Turkiet var livet besvärligt. Jag väntade två år på att få flyktingstatus, men beslöt till sist att fly med min dotter till ett tryggare land.
Då visste jag ingenting om Finland ännu, men en vän hade berättat att om man har familj är det bäst att ta sig till Finland eftersom finländare är vänliga och där är det tryggt.
Resan från Turkiet till Finland var dyr och tung. Jag reste med min dotter. För sjöresan betalade jag för en och en halv plats, sammanlagt 2 000 dollar. Båten var gjord för 30 personer, men vi var 55 allt som allt. Amira satt i min famn och sov en del av resan. Resan var jobbig och ännu värre blev det av att ha mitt eget barn med. Två gånger spolade vågor in i båten. Jag är tacksam till Gud att vi klarade resan.
Från Grekland fortsatte vi till Serbien där vi var tvungna att vänta i fyra dagar. Amira sov i tält och jag utanför. Sedan fortsatte vi med buss till Ungern där vi gick genom skogen till Österrike och därifrån med tåg till Tyskland. Slutligen kom vi via Sverige till Finland. Jag vet inte säkert med jag uppskattar att hela resan kostade minst 5 000 dollar.
Jag är glad att ha kommit till Finland. Livet här har gått bra, men jag längtar efter min hustru. Om Gud vill så får min fru också komma till Finland. Jag ser fram emot att får bo här i trygghet med min fru och min dotter – det är mitt enda hopp.
Text: Emmi Forsman. Intervjun gjordes i mars 2016 i Vihtis. Av säkerhetsskäl har personernas namn ändrats.