Idématerial

Bild: Tegan Mierle / unsplash.com

Ranias berättelse

Jag ger inte längre upp – jag har lärt mig att uppskatta mig själv och sett att det lönar sig att kämpa för förändringar!

 

En liten by i utkanten av Jordanien har upplevt ett mirakel. Bara för ett tag sedan levde kvinnorna i skuggan av sina män, men mod, tålamod och kamratstöd har lett till förändringar. 

 

Rania är en beduinkvinna som enligt traditionen gifte sig ung, redan som 16-åring. Hon bor med sin man och fem barn i byn Um Battma. Hemma fick hon en traditionellt hård uppfostran, enligt vilken flickorna ska vara hemma och absolut inte kommunicera med pojkar.

 

Dagarna fylldes av vardagliga uppgifter och barnskötsel. Hemmet hölls rent och maten varm så att mannen kunde återvända från jobbet till ett ombonat hem. Under alla de år hon gjorde hemsysslor kände hon att hon hade mycket outnyttjad kraft och potential som hon skulle ha velat utnyttja.

 

Enas – en modig vägvisare

 

Samtidigt i en närbelägen by deltog Enas i en utbildning som ordnades av Fida. Utbildningen handlade om kvinnors rättigheter, grundande av företag och förebyggande hälsovård. Efter det förändrades Enas och hennes vänners vardag. Hon grundade ett eget företag och anställde några av byns kvinnor. Så småningom berättade hon för Fidas personal om sin vision att åka till den närbelägna beduinbyn för att berätta om allt hon lärt sig.

 

Med lysande ögon berättar Ranja att den utbildning som Enas kom med till byn var just vad hon behövde. Förutom att hon lärde sig att grunda företag och sköta marknadsföring och bokföring fick hon också stöd och kraft från de andra kvinnorna. De här gemensamma stunderna var det första kvinnorna gjorde utanför hemmet. Förutom företagsutbildningen satt kvinnorna under beduintältduken och samtalade om det som hör livet till och ingöt mod och hopp hos varandra. Enas undervisade beduinfamiljernas barn i engelska och mammorna lärde sig också språket via barnen.

 

Ranias butik

 

Uppmuntrad genom sin utbildning och det stöd hon fick började Rania tala med sin familj om att grunda ett litet företag. Först blev familjen bara så överraskad att den motsatte sig idén av rädsla för hur byborna skulle reagera. Småningom började Rania sälja choklad och chips hemifrån. Hon sparade pengar och kunde utvidga företaget och öppna en butik i en närbelägen lagerbyggnad. 

 

”Jag vägrade lyssna på dem som försökte hindra mig och avskräcka mig”, berättar Rania där hon går mellan hyllorna i sin butik. ”Mitt sammanhang är väldigt slutet. Att en kvinna jobbar utanför hemmet var helt okänt tidigare. Jag fick vänta 25 år på att komma hemifrån. Nu kan ingen längre knäcka mig”, utbrister Rania. 

 

Förändringens vindar blåser också i slutna sammanhang i Jordanien. Man stöder och inser betydelsen av utbildning för flickor. Allt fler kvinnor får yrkesutbildning och arbete. Ingenting kommer dock gratis. Det behövs ännu mycket diskussion mellan kvinnor och män, utbildning, brobyggande och framför allt mod.

 

”Nu vet jag hur värdefull jag är”, ler Rania. ”Före min utbildning kände jag mig värdelös. Jag har sett hur jag kan lära mig nytt, hur jag kan skaffa inkomst, allt med familjens stöd. När människor har sett att min butik är lönsam och att min man stöder mig har deras fördömande ord bytts ut i beröm. Också andra kvinnor har uppmuntrats att ta steg mot en bättre framtid”, berättar Rania.

 

”Jag vill ha en bättre framtid för mina barn. Jag hoppas kunna fostra dem till att drömma och tro på sin egen förmåga. Jag vill göra allt för att barnen ska få en bra utbildning och goda yrken. Framför allt hoppas jag att de ska tro och vara gudfruktiga och bli kloka och goda människor”, avslutar hon.

 

Här i byn lyser solen vänligare än förut. Den dammiga byn bär på hemligheter som ger glädje, hopp och framtidstro.

 

Katja Köykkä

expert i påverkansarbete, FIDA

 

*****

Askungen bor inte här – hur utnyttjade hemhjälpar förenade sina krafter

I Finland förknippar vi pigor och tjänare med sagor och gamla tider trots att Internationella arbetsorganisationen (ILO) berättar att 67 miljoner människor ännu idag arbetar hemma hos andra.

Uppdelningen mellan män och kvinnor är tydlig. Män jobbar som chaufförer, hovmästare eller trädgårdsmästare. Kvinnor städar, sköter barn, tvättar kläder och lagar mat. Mer än 80 procent av hemhjälparna är kvinnor, de flesta är unga och saknar utbildning. Många arbetsgivare ser sig som hjältar när de erbjuder arbete och husrum åt oerfarna unga, trots de slaveriliknande arbetsförhållandena.

En ledig dag i månaden

Hemhjälparnas arbete präglas av överlånga arbetsdagar, för litet mat, dålig behandling och framför allt hemlängtan till den egna familjen. Inte sällan förekommer det också sexuella trakasserier och våld.

”Hemma sköter min mamma mina barn”, berättar Christy, en 29-årig filippinska. ”Jag har bara en ledig dag per månad då jag kan träffa mina barn.”

Christy arbetar för en känd skådespelare för en månadslön motsvarande 45 euro. Det räcker inte att leva på ens i Filippinerna. Christy är ändå på många sätt lyckligt lottad då hon får lön regelbundet. Hemhjälpar betraktas ofta inte ens som arbetare med rättigheter som alla andra.

Samhällspåverkan

Alla har rätt till arbetstider, lön, fysisk integritet och framför allt frihet. Det här är chockerande nyheter för många som under många år arbetat både rädda och hungriga.

SASK stöder hemhjälpars kamp för sina rättigheter i länder som Filippinerna, Colombia och Mocambique. Målet är att få hemhjälparna att förena sina krafter så att de kan börja kräva sina rättigheter både på arbetsplatserna och ute i samhället.

Arbetet har gett resultat, de fackförbund som hemhjälparna grundat har åstadkommit synliga förändringar. Med hjälp av stödet från SASK har hemhjälparna kämpat till sig samma rättigheter som andra arbetare i Colombia. I Mocambique har de fått rätt till socialskydd. Det här påverkar direkt tusentals familjers liv.

Möten i skolor och på marknader

En förutsättning för förändringarna har varit ett tålmodigt fotarbete. I Filippinerna åker organisations kvinnor omkring för att tala där hemhjälparna rör sig, invid skolor, vid marknader och utanför kyrkor. På grund av deras långa arbetstider är det viktigt att fånga hemhjälparna i flykten, då de utför sitt arbete. I Mocambique rör sig förbundets aktiva på gatorna flera dagar i veckan med broschyrer och namnlistor.

De aktiva filippinska kvinnorna skämtar om att deras story inte är någon askungeberättelse. De upplever att det har uppnått något ännu bättre, yrkesstolthet och kunskap om sina rättigheter.

”Förr tänkte jag att kvinnan ska göra det som mannen befaller”, berättar Laura som bor i utkanten av Manila. ”Om min man sa ’sitt’, så satte jag mig. Genom arbetet i förbundet fick jag kunskap om mina rättigheter både som arbetare och som kvinna. Jag lämnade min man eftersom han behandlade mig och barnen dåligt”.

Text: Katri Blomster, Informationsplanerare vid SASK, finska fackförbundets solidaritetscentral.

*****

Ekonomisk jämlikhet – en dröm som kan förverkligas

Finland är ett av världens mest jämställda länder. Kvinnor och män deltar i stort sett lika aktivt i olika samhällsaktiviteter. Kvinnorna fick rätt att bli politiskt aktiva för mer än hundra år sedan. Med tiden har kvinnors juridiska och ekonomiska självständighet ökat. Kvinnan befriades från mannens förmyndarskap 1930 och fick också rätt att inneha egendom. Numera deltar kvinnor nästan lika mycket i arbetslivet som män. Fyrtio procent av riksdagens platser innehas av kvinnor och trettio procent av medlemmarna i börsbolagens styrelser är kvinnor.

Men också i Finland har vi problem med jämställdheten, vilket innebär ekonomisk ojämlikhet mellan kvinnor och män. Kvinnor har dubbelt så ofta som män deltidsarbete eller visstidsarbete. Kvinnor har 16 procent mindre lön än män för samma heltidsarbete. Detta beror dels på att arbetet i vårt land indelas i ”kvinnoarbete” och ”manligt arbete” och på att familjeledigheten leder till avbrott i kvinnans arbete och inkomstutveckling. Inkomstskillnader som uppstår under arbetskarriären märks också i pensionerna. Kvinnors pensioner är i medeltal 79 procent av männens.

Invandrakvinnornas ekonomiska situation är ännu svagare. Deras månadsinkomster var ännu för två år sedan 76 procent av vad män som talar ett främmande språk förtjänar och 62 procent av vad män som talar ett av de inhemska språken förtjänar. Många invandrarkvinnor utför inget förvärvsarbete alls[1].

Kvinnors och mäns inkomstskillnader är ofta ännu större utanför Finland. Globalt sett utför 76 av männen förvärvsarbete jämfört med bara 49 procent att alla kvinnor. I Nordafrika, Arabländerna och Södra Asien är skillnaden störst. Där förvärvsarbetar endast 21-28 procent av kvinnorna. Kvinnor arbetar oftare än män inom den grå ekonomin, utanför arbetsskyddslagstiftning och socialskydd. Internationella arbetsorganisationen, ILO beräknar att om skillnaden mellan kvinnors och mäns deltagande i arbetslivet skulle minska med 25 procent fram till 2025 skulle hela världens bruttonationalproduktion stiga med 3,9 procent eller 5,8 biljoner dollar  (5 800 000 000 000 dollar). Detta skulle i sin tur leda till 1,5 biljoner dollar i ökade skatteinkomster.

Jämställdheten är inte genomförd, inte ens i Finland som allmänt uppfattas som jämställdhetens mönsterland. Det är viktigt att politiska beslutsfattare och andra samhälleliga och ekonomiska beslutsfattare förbinder sig att främja jämställdheten. Vår egen jämställdhetslagstiftning är förpliktande för myndigheter, arbetsgivare och läroanstalter. Speciellt viktigt är det att jämställdheten märks i regeringsprogrammen. Utan konkreta och tillräckligt ambitiösa åtgärder kommer jämställdhetsutvecklingen att stampa på stället. Också inom utvecklingssamarbetet, som Finland skurit ned dramatiskt de senaste åren, bör man särskilt stöda utsatta kvinnor och flickor.

Jämställdheten, särskilt förbättrandet av kvinnors och flickors ställning, har en hög prioritet på den internationella agendan. Man har förstått vikten av jämställdhet som en förutsättning för en hållbar ekonomisk och mänsklig utveckling. I FN:s program Agenda 2030 som stöder hållbar utveckling har kvinnors och flickors ställning tagits i beaktande. Detta har skett med utgångspunkt i målen för jämställdhet, minskandet av fattigdomen och målen för hälsovård och utbildning.

Förbättrandet av flickors och kvinnors ställning är något som berör oss alla, både här hemma och globalt sett. Jämställdhet och hållbar utveckling gagnar oss alla och vår planet

Jämställdhetsombudsman Jukka Maarianvaara

 

 

[1] Social och hälsovårdsministeriets rapport från 2016 som behandlar invandrarkvinnors och –mäns ställning och jämställdhet.  

.

*****

 

Texter för samtal och eftertanke hittar du på Ekumeniska Rådets webbsidor under denna länk.