Människofiskare och människorättskämpar
När Jesus kallar sina lärjungar bjuder han dem att bli ”människofiskare”. Flera av lärjungarna var yrkesfiskare så för dem var det ett ord som de kunde ta till sig och relatera till. Till och med dra på mun åt. Men vad kallade då Jesus sina lärjungar till? Vilket uppdrag och vilka uppgifter hade han tänkt för dem när han ropade Gennesaretstranden: Kom och följ mig. Jag skall jag göra er till människofiskare” (Mark. 1:17).
Svaret på detta blir kanske allra tydligast om vi backar tillbaka till synagogan i Nasaret, den dag då Jesus gör sin programförklaring utifrån profeten Jesajas text (Luk. 4:16-23). Efter att han läst texten om nådens år och rättvisa och helande för alla säger Jesus: I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig (v.21).
Jesu tal fick ett blandat mottagande. Många prisade honom för ”de ljuvliga orden”. Andra ifrågasatta honom, han var ju ändå bara ”Josefs son”. När Jesus märker hur människorna missar budskapet genom att förminska budbäraren blir han upprörd. Tro inte att ni har någon hemmaplansfavör inför Gud. Gud har överskridit gränser tidigare och kan göra det igen, verkar Jesus mena. Som exempel nämner han hur profeten Elia under hungersnöden hjälpte en änka utanför Israel, i Sarefat nära Sidon (1 Kung.17:19), en plats som associerades till den orättfärdiga feniciska prinsessan Isebel (1 Kung. 18:14). Av alla spetälska i Israel var det syriern Naaman, befälhavare hos det arameiska grannfolket, som blev botad av profeten Elisha (2 Kung. 5:14).
Talet om Guds gränslösa omsorg blev för mycket för folket i synagogan. Att också andra folk skulle ha värde och rättigheter hos Gud stämde inte med den bild man hade. Jesu gränsöverskridande tal uppfattades som en provokation och han blev utslängd ur synagogan.
Allt Jesus sade och gjorde efter detta handlade om ”Guds rike”, ”himmelriket” (Matt. 4:17). Uttrycken är närmast synonymer eftersom många judar använde ordet himmel när de syftade på Gud. Det handlade alltså inte om något överjordiskt kungadöme uppe bland molnen. Jesus verkade konstigt nog inte vara särskilt upptagen av att erbjuda människorna en himmel dit vi kommer när vi dör. Han var mycket mera fokuserad på livet här. Han förkunnade ett nytt sätt att leva och kallade sina lärjungar till ett liv där Guds rikes värderingar, kärlek, enhet, omtanke, skulle vara riktgivande i ord och handlingar.
I den tidiga församlingen märker vi hur tydlig kopplingen är mellan ord och handling. Orden ska backas upp av handlingar. Relationer ska präglas av ärlighet och respekt. Kärleken ska vara gränsöverskridande. Varken kön, etnicitet, eller nationalitet utgår något hinder för Kristi inkluderande kärlek (Gal. 3:28). Ingenting kan stå i vägen för den, inte ens döden, eftersom Kristus besegrat döden (Rom 8:35). Jesus är kung, inte caesar, var de första kristnas bekännelse. Jesus är vår kyrios!
Män och kvinnor, barn och vuxna, slavar och fria samlades till gudstjänst och brödbrytande. Kristna familjer tog sig an spädbarn som kastats på sophögen. Kristna män levde återhållsamt med sina hustrur och inte som vanliga romerska män som tog sig sex närhelst det var möjligt. De första kristna levde fredligt, bar inte vapen, tjänade inte i det romerska imperiets armé. De levde i tacksamhet över att Guds rike höll på att bryta in. Jesus hade uppstått från de döda, ingenting var längre omöjligt. Första århundradets kristna blev en lågprofilig revolutionär rörelse, en rörelse av mänskorättskämpar – även om de inte kallade sig det – som stod upp för varje människas rätt att bli sedd och hörd och respekterad som Guds skapelse och avbild.
Idag förknippas ord som fredskämpe och mänskorättskämpe ofta med speciella organisationer eller personer som gjort sig kända som försvarare av människovärdet. Därför är det viktigt för kyrkan att reflektera över och allt mer återta rollen som den som besöker sjuka och fängslade, som ger mat åt de hungriga och kläder åt de fattiga, som tas sig an främlingar, fader- och moderlösa, som motsätter sig hatretorik och rasism, och som är beredd att bli en irriterande törntagg i samhällskroppen närhelst beslutsfattarnas prioriteringar inte inkluderar de utsatta och marginaliserade (Matt 25:35-37).
Världen behöver idag människofiskare som också är mänskorättskämpar!
Text: Jani Edström